Så var det då dags för första resan. Jag har inte riktigt vant mej vid mina nya förare men de skötte sig riktigt bra. Jag är ju ganska stor så de var lite nervösa när de skulle parkera mej hemma hos Lotta innan avresan.

Väl framme till Gävle och Rullsand som camingen heter blev jag lite konfunderad för när vi kommit fram så parkerade de mej bara utan att ta fram några bord eller så, men förklaringen kom efter ett par timmer för då väckte de mej igen och det bar iväg till Furuviksparken. Klanten Tommy höll på att minska min reslighet en aning då han körde under en järnvägstunnel i Furuviksparken som bara var 3,1 meter hög och jag är ju en reslig dam som mäter drygt 3 meter, jag duckade så mycket jag bara kunde och tur var väl det för vi kom under med en hårsmån. Jag fick inte följa med in på parken utan parkerades utanför med två andra husbiler som var riktigt trevliga. Innefrån parken hörde vi countrysång och jag tror att det var Jill Jonsson som spelade, hon sjunger ju så bra så det känner man igen.

Vad jag trivdes med att få komma ut. Jag har de senaste två åren mest stått i en lada tillsammans med såna där fjantiga husvagnar, vi hade väldigt lite att prata om, de har ju inte ens en motor! Nu var det ut med markisen, upp med takluckorna, igång med kylskåper, på med spisen och några som sover i sängen, skönt så det knottrar sig, Men säg den lycka som varar för evigt efter ett par dagar var det dags att åka hem till Lotta igen där jag äntligen fick en ny radio en sån där modern som man kan ansluta mibiltelefoner till så nu känner jag med inte äldre än 2 år!

Det jag märkt är att Lotta gärna kör lite fortare än Tommy, men det gillar jag för det är alltid skönt att få lite snurr på hjulen.