Till Sverige 2023 Etapp 3, 26-29/5

Dag ett fredagen den 26/5

 Lotta och Tommy styrde mej mot Frankrike i dag men det blev inte den lugna resan som jag hade önskat mej. Nej, med Tommy vid ratten bär det ut på vägar som mina husbilskamrater aldrig behöver utsättas för, upp i obygden styrde han med hissnande stigningar upp till 1545 meters höjd. Nu hör det till saken att det är Tommys kompisar Ingemar och Anna-Karin som tipsat om vägen och jag kommer att minnas det lääänge. Väl uppe var det en lång paus dels för att Tommy och Lottan for runt som barn på skolutflykt och utbrast ”ohh” och ”titta, så vackert” om vartannat medan de tog ändlöst många kort (inte ett enda på mej). En annan orsak var att över vägen var det en järngrind med en massa avflagnade bokstäver på och med Tommy och Lottas fullständiga okunskap i Franska eller var det var för språk och det inte gick att använda kameran i Google translate på de flagnade bokstäverna så tvekade de hur de skulle göra och inte ville de köra tillbaka hela vägen igen.

Efter en stund hördes det ett olidligt oväsen (eller sköna toner om du frågar Lotta) då det kom upp två HD med Nya Zeeland-skyltar från den Franska sidan, alltså från den avstängda vägen. Tommy och Lotta, fast mest Lotta pratade en lång stund med dom och om jag förstod de hela rätt (jag är ju ursprungligen Italiensk men har vuxit upp i Tyskland och förstår inte engelska så bra), så fanns inte motsvarande avstängning av vägen på Franska sidan. Så Tommy och Lotta de galningarna tråcklade förbi mej runt grinden och fortsatte ner i Frankrike.

På andra sidan var det på motsvarande sätt branta utförsbackar och hårnålskurvor som Lotta jämförde med Trollstigen i Norge. Jag tror faktiskt att det var värre och med Lottas tjut ringande i backspeglarna så tror jag att Lotta tyckte det också.

Väl nere på planare mark tog Lotta över ratten och det gick betydligt lugnare till resten av dagen. Så lugn att Lotta tröttnade på det hela och ganska tidigt stannade vi i en lite Fransk byhåla på en ställplasts som förutom mej var helt öde.

Dag två lördagen den 27/5

Ganska sent på dagen runt 10,30 startade vi med fronten pekande mot Marseille även om ingen trodde på att vi skulle hinna fram i dag men det är en transportdag för att komma närmare franska Rivieran. Tommy den snåljåpen har ställt in Google Maps på att undvika betalvägar så vi har åkt på franska landsbygden hela dagen, ibland små och jobbigt guppiga vägar men Campingen vi hamnade på är riktigt bra även om det är långt till by, samhälle, stad eller någons som helst sorts civilisation vilket Tommy gillar skapt men Lotta gnyr lite över.

Nåväl, Tommy försöker kompensera det hela genom att bjuda Lotta på Campingens restaurang i kväll, vi får se hur det går. Hon är inte så lättlurad den damen har jag märkt.

Dom har duschat i dag så nu luktar det inte lika illa längre. Det är ju ingen egentlig stil på det där människorna annat är det med mej; jag får fronten tvättad med jämna mellanrum så inte den minsta fluga finns kvar, snygg och fin ska man vara.

Lotta skvallrade på kvällen att middagen hade varit superb och inte minst vinet så dom verkar vara ense om att det är en bra camping. Mina fyrfota vänner hade hållit show på restaurangen så alla var glada när dom kommit tillbaka till mig för en jordnötsstund i det gröna.

Dag tre söndagen den 28/5

I dag har Tommy fått spader och tänker köra tills han trillar ikull. Mil efter mil far vi fram genom Frankrike. Snacka om att rulla hjul. När han äntligen började känna sig lunchsugen så blev det en halvtimmas körning till för då fanns det ju givetvis ingen plats att stanna hela mig på så tonen på Tommy var inte den bästa. Det vara bara att gilla läget tills att han fått mat igen. Efter lunch tog Lotta över ratten och då började man få kämpa med fjädrarna igen, hon har en faslig förmåga att hitta alla rondeller, jag tror det blev 30 st innan vi var framme vid nästa camping. Vi har åkt rakt öster ut så nu börjar jag nosa hav igen. Franska Rivieran låter väl inte helt fel, måste vara tjusigt. Vi kommer fram till Saint-Aygulf genom att åka längs playan, magiskt ställe. Dom har byggt vågbrytare längs hela stranden så allt blir uppdelat i små laguner. Ser jättehärligt ut, tänk om man fick stå här i en lagun och kunna nosa på vattnet och om man känner för det doppa ner ett hjul och svalka sig lite.

Nej då, vi kör vidare över bron och ser campingskylten, in till höger och där kommer det igen, småbilar parkerade mitt i gatan och stoppar min framfart, jag blir så trött. Lotta kryper fram, Tommy tjoar: höger, rakt fram, vrid på ratten då, precis som om det var han själv som körde. Ja, ja så farligt var det inte att han lät, jag var också lite orolig och blev lite svettig runt navkapslarna. Allt gick bra och vi kom in på en JÄTTE-camping, konstigt att ha en så liten väg till ett så stort ställe. Jag fick min plats under några träd på en gräsmatta, klagar inte alls. Nu börjar jobbet igen, ut med stolar, bord och elkabeln men då blev det problem igen, Tommys ena Foppatoffel var helt borta och ingen har en aning om hur det skett. Antagligen har den ramlat ut från dörren någonstans under dagen, kanske har Vilda hjälpt till för hon är lite klumpig att ha i bil som mig. Ni ska höra hur hon nästan bankar sönder inredningen när hon blir glad i svansen. Det blev att gå barfota för Tommy aj, aj tills han tittade Lottas och snodde dom. Hmmmm

Så snart vi kommit i ordning kommer en tysk familj med tre flickor fram och pratar med framför allt hundarna så nu har Vilda och Zune skaffat sig kul vänner som dom kan leka med.

Dom gick givetvis sin promenad. Jag gissat att det blev mot den fina lagunstranden och nog blev det en öl också men dom var snart hemma för att hungrigt äta middag och sen krypa in i mig för en god natts sömn.

Dag fyra måndagen den 29/5

Dagen började med att Zuner och Vildas nya tyska kompisar kom och härjade runt med dom, de är inte kloka de där djuren och då menar jag både Hundar och Människor. Och inte tröttnar dom utan håller på hur länge som helst.

I dag var det Franska Rivierans kustväg som gälld. Jag tror aldrig att jag har krupit fram på tvåan så länge samt växlat fram och tillbaka mellan växlarna så mycket under en dag. Det var trångt, smalt, kurvigt, och en x*..*?x** massa andra bilar, små ettriga saker som inte alls tar hänsyn till en ålderman som jag. Små eller små förresten det var som regel SUV-ar och de är ju nästan lika breda som jag över backspeglarna.

I Nice höll Tommy på att få ett nervöst sammanbrott när de skulle igenom en trång gata igen och Tommy tog över körandet för resten av dagen. Om ni ska fråga mej så är det ingen skillnad vem som kör men om det lugnar nerverna på Tommy så får jag väl acceptera det. Utefter vägen så körde vi in i det femtionde land som Tommy har besökt, Monaco. Även där var det var trångt, smalt, kurvigt, och en x*..*?x** massa andra bilar, då mest Porschar och Bugattis. I går hade det varit ett Formel 1 lopp i landet och Tommy styrde in oss på delar av racingbanan som går på Monacos gator. Vi gasade på och jag kände mej för ett ögonblick som en riktigt racerbil men det togs snabbt ur mej när vi skulle in i nästa kurva och däcken höll på att kränga av fälgarna.

Efter Monaco var det ytterligare trånga gator och kurviga vägar och väl in i Italien blev det ännu värre för då kröp det fram massor av scootrar från sidogatorna som hade sina egna trafikregler och för den delen så verkar italienarna inte ha samma trafikregler som resten av Europa på det hela taget. Nå, jag tog det lugnt och körde värdigt igenom byarna där var och varannan bil är felparkerad och tar upp hälften av den redan trånga vägen.

Lotta hittade en camping i byn Port Maurice. En trevlig överraskning med fina svarta stränder och en lång strandpromenad som mina passagerare gick medan jag vilade däcken och lugnade ner nerverna.