Till Sverige 2023 Etapp 2, 22-25/5

Dag ett måndagen den 22/5

Natten tillbringades på en parkeringsplats i Estarrej, granne med platsen där alla husbilsägare tömde sina kemtoaletter, luktade lite kymigt ibland men annars var det helt OK, jag hade flera kompisar att försöka prata med nu var det närmaste grannarna fransmän och lite snobbiga och fullständiga noviser vad gäller svenska och engelska men det funkade OK. Tommy startade mig för en resa upp till Braga där han ville överraska Lotta och styrde upp oss till Bom Jesus do Monte ett enormt katedralområde uppe på berget ovanför Braga. På vägen upp skrek Lotta av förskräckelse då vi mötte en buss, hon tror att jag är tjockare än jag är, fnys. Tommy parkerad mej på bussparkeringen och lilla jag fick visa att jag minsann är vuxen min kostym och imponerade nog på alla stora starka bussar med mina berättelser om resorna jag har gjort med Tommy och Lotta.

Tommy och Lotta sprang fram och tillbaka runt Bom Jesus do Monte och en stund var de på väg att svika mig genom att åka en gammat vattendriven bergsbana från 1882 nerför bergen men det hindrades av att de inte fick ha med sig hundar, rätt åt dom. Annars hörde jag att de gått en bit nerför en låång trappa men inte kommit längre än halvvägs innan Zune gav upp. Nöjda och glada och imponerade av det de sett äntrade de mej för fortsatt resa.

Det var Lottas tur att köra mej på eftermiddagen men hon vägrade köra ner den smala vägen till Braga så Tommy fick köra hela eftermiddagen och jag fick sträcka ut ordentligt för första gången den här resan då Tommy styrde upp på motorvägen mot Spanien och kuststaden Vigo.

Nu går det verkligen uppför, backarna är så branta att jag både blev svettig och varm. Tommy tittade oroligt på min temp men han kan lite på mig.

Det blev ett tankstopp straxt innan Spanska gränsen i staden Valença för dom är lite snåla mina ägare och passade på i det land där det var billigast. Att de passade på att tanka gjorde att de åkte in i Spanien via en smal bro där det såg ut som om man skulle köra in i en vanlig dörr i slutet av bron, kolla bilden. Jag blev lite nervös för även om jag inte är så tjock som Lotta tror så skulle jag inte kunna pressa in mej där men väl på andra sidan bron svängde man av just innan dörren.

I Vigo är jag parkerad på en lite familjecamping som ligger längs den långa stranden. Det är så mysigt med vägljudet från strandavenyn utanför och jag njuter av den härliga ljudridån mellan mig och väggen både därför att det blir skugga men även lugnt. Jag kan kika runt hörnet och ser en enorm playa på andra sidan vägen och ute i havet reser sig bergsöar och ger allt ett magiskt utseende. Till vänster går en lite bro ut till en av öarna och där ute ligger ett stort högt hus alldeles ensamt. Lotta tror att det är ett stort Casino medans Tommy gissar på lyxiga bostäder. Resten av staden har bara låga mysiga hus och gränder. Det som överraskar mig är att det är mång barn här men det beror kanske på dom 3 stora äventyrspoolerna längs strandpromenaden där dom kan plaska hej vilt.

Just framför mig sitter Tommy och Lotta på en uteservering vid havet och dricker sin eftermiddags öl så snart är dom nog tillbaka för att laga mat.

Dag två tisdagen den 23/5

Vi rullar vidare i Spanien med Lotta vid ratten. Tommy som kartläsare glömde i ett svagt ögonblick säga till och vi missar en infart. GPS:en räknar om och vi följer den men hamnar i småkvarteren. Det här gången trodde Lotta att jag hade bantat i stället så jag fastnade mellan två husväggar. Aj aj, tredje gången på höger bak är jag nu tillknuffad. Det syns inget på mig med det svidet i hjärtat på både Lotta och mig. Lite trix av Tommy och vi kan rulla igen men då möte vi en personbil som tycker att vi ska backa tillbaka igenom det trånga mellanrummet som vi just tråcklat oss igenom. Är tanten helt från vettet, ser hon inte hur stor jag är. Pondus tanten, det är bara att backa för mig! Sakta, sakta backade hon ovant bakåt men svänger inte in på en parkeringsficka som hon backade till utan stod och såg argt på mej och ville att stora jag skulle köra in på den lilla parkeringsfickan. Ja, ja snäll som jag är så svänger jag in, halva jag får plats så tanten får verkligen trixa sig förbi min bakända som sticker ut i vägen. Ha ha där fick hon tjurkärringen.

Vi styrde kosan till Santiago de Compostela. Staden dit en massa pilgrimsvandrare tar sig för att besöka stadens katedral där Sant Jakobs grav finns. Det finns flera vandringsleder som går hit bl.a. från Porto i Portugal och i Frankrike. Vi körde förbi många vandrare på vägen, vissa i grupper och andra ensamma och funderande.

Katedralen var enorm, högt upp på et bergstopp men Lotta körde på som aldrig förr. Väl uppe blev vi lite besvikna för dom få parkeringar som fanns var gjorda för spanska minibilar. Som en repetition av staden Sintra så fick vi köra ner igen utan att kunna besöka vårt mål för dagen. Vi kör vidare men hundarna vill ut och folket vill ha lunch så när jag får syn på en skylt om en park svänger jag in. Oj vilket ställe, en jättestor amfiteater med hur mycket parkeringar som helst. Det var bara att stanna mitt i vägen under ett träd som skuggade. Skönt efter denna pärs men vad jag inte förstår är att dom tror att jag är törstig och kan dricka genom golvet. Hmmm. Jag är jätte blöt så ut med hundkorgar och hundmattor i solen och fram med handdukar för att suga upp det värsta. Tommy hade nog fyllt min färskvattentank lite för mycket och kanske heller inte fått på locket inne ordentligt. Ja, ja det är ju varmt så det torkar nog snart.

Vi rullar vidare norrut, chaufförerna är lite trött efter 5 dagars körning så det blir lite enkel men dyr motorväg. Naturen är underbar, höga berg och djupa dalar. Grönt och fint. Ett tu tre börjar allt blinka på vägen. Det blinkar vid vägkanten på båda sidorna och skyltar med ”VARNING” och någon mer text kommer. Det visar sig betyda dimma. Jag såg inte ett dugg mer än dom blinkande lamporna, vi körde i 30 och ibland kom någon inhemsk som var van vid detta och körde om då började alla lampor blinka rött i stället för att man låg för nära varandra. Detta måste vara något slags pass där det ofta var dimma. Jätteskumt att köra i en mjölsäck i ca en halvmil. Väl ute på andra sidan hittade vi fram till kvällens ställplats. Ni vet väl att man kan ha en App, ”Park4night” som visar en enormt massa ställplater, campingar, parkeringar, rastplatser mm. Ställplaserna finna Blå = Kostar lite, Gröna = gratis och Bruna= med bara service. Vi skulle till en grön där man kan tömma vatten och toa men inte mycket mer. Den här i Foz var stor och låg längst havet. Dom flesta bilar kunde parkera med nosen vid kajkanten och få en häftig kvällsstund vid havet. Nu var det ju så att dimman hade lossat men solen vägrade att komma fram men utsikten var ändå magnifik.

Tommy o Lotta tog kvällspromenaden med hundarna och vandrade ut på piren i blåsten och vände tillbaka genom staden. Jag såg det inte men dom tog nog en liten öl för dom var borta en stund innan de kom hem igen och lagade mat sen kollade dom på data TV, Morden i Sandhamn. Undrar om dom börjar längta till sverige?

Dag tre onsdagen den 24/5

De där människorna är lite svåra att förstå. De pratar om att de är trötta efter fem dagar på vägen när det är jag som får göra jobbet och inte blir jag trött. De sov och snarkade så det vibrerade i hela karossen i natt, inte klagade jag för det utan startade villigt igen efter det att de ätit färska smörgåsar som de köpte av en snubbe som åkte runt bland husbilarna och tutade så det gjorde ont i backspeglarna. Lotta ville till Baskien så det blev en lång dagsetapp på enbart motorvägar för det var en bit att åka. Ungefär halvvägs så var det min tur att få lite på fyllning av energi. Lotta och Tommy har blivit lite bekymrade över mitt drickande och tycker nog att jag ska hålla igen lite framöver det duger inte att man skvalpar i sig 1,3 liter diesel per mil. Jag kan nog hålla med och jag lovar att jag ska minska på mitt dieseldrickande bara vi kommer förbi alla backar och berg och det är klart att när vi kommer till Sverige där dieseln är nästan 5 kronor dyrare så kan man ju inte hålla på så här.

Dagens etapp var Bilbao i spanska Baskien en plats Lotta har velat besöka i flera år. Tommy som under eftermiddagen var passagerare och bestämde väg samt var vi skulle stanna för natten hade hittat ett ställe en bit upp på bergen runt Bilbao med utsikt över staden. Lotta var inte helt förtjust i de slingriga vägarna upp till ställplatsen och till råga på allt var den full när vi väl kom fram vilket gjorde att Lotta gav upp och gav över min ratt till Tommy. Platsen heter Kobete på Spanska vilket blir lite kul eftersom det var en hel del lösa kor som betade på området, Vad nu Kobete betyder har varken jag eller Lotta och Tommy en aning om. Jag tycker att det ser ut som att vi är i Österrike eller Schweiz med dom här alpvägarna och dom har till och mer alpstugor på kullarna där korna går och smaskar. Har vi kört fel kanske???

Nåväl ut för backen som jag just har stånkat mej uppför för att ta mej till en förort till Bilbao där det ska finnas en Camping. Jag vet inte vad de gjorde men fel kom dom och Tommy skyllde på Google maps. Det slutade med att de tog fram samma camping på en annan telefon och vips så kom vi rätt. Jag som är ju 18 år gammal och kan inte riktigt förstå det här med att ha kartor i telefonen. Nymodigheter som jag inte riktigt litar på och Lotta håller med hon har papperskartor som hon skymmer hela vindrutan med.

Dag 4 Torsdagen den 25/5

Nu var det ett tag sedan jag lade upp något på peps.se. så det blev att skriva av sig lite. Vi har gjort en kort etapp i dag och det gick for eftersom Lotta körde i dag. Det går lite fortare när hon håller i ratten. Jag står på en ställplats i Pamplona när centrum och ringmúren omgiven av en mass utlänningar. Börjar bli jobbigt att ingen förstår min så vackra svenska och engelskan fungerar inte heller när det är mest spanjorer och fransmän. Tommy, Lotta, Zune och Vilda har varit borta läänge och Tommy och Lotta sitter och prata om vilken mysig stad det är med en välbevarad och snudd på bilfri innerstad innanför en ringmur. De gick runt en stor tjurfäktningsarena och de visade bilder på en årlig tjurrusning som de har i juni varje år. Det är skönt att slippa rulla hjul så långt i dag. Nu sitter de och föröker komma ihåg var vi har åkt de senaste 7 dagarna för att rita in det på en av Lottas papperskartor. inte helt enkelt verkar det som. Vi stannar här i natt och ska enligt Tommy och Lotta åka över Pyreneerna in i Frankrike i morgon. Blir att putsa upp sin småfranska lite till.