Till Sverige 2023 Etapp 6, 9-15/6  

Dag ett fredagen den 9/6

Nu var det bråttom, bråttom. Lotta som inte hade riktigt koll på klockan körde ut Tommy i morgondiset och Tommy som inte var riktigt vaken bara lydde. Hundarna var förvånade att få frukost klockan 6 men tyckte nog att morgonpromenaden var onödig och lite kall. Det var först när Lotta fått tillbaka lite vett som hon konstaterade att det var nog lite väl tidigt. Nå nu gjorde det inte så mycket för på programmet i dag stod en Saltgruva straxt söder om Krakow. För mina lite ömma hjul var det en fröjd att få köra på bra slät asfalt igen men bara en liten bit innan gruvan blev det riktigt nervöst för plötsligt var maximala vikten på vägen satt till fjantiga 2,8 ton. Man undrar vad det är för anorektiska bilar som ska få köra där. Tommy gjorde som strutsarna och stoppade ner huvudet för att inte synas och vi passerade men mina 3,8 ton spelande Fiat-muskler. Jag placerades på en stor parkering bland de stora grabbarna igen med hundarna kvar hos mej så drog Tommy och Lotta ner till 130 meters djup i en gruva som finns med på Unescos världsarvslista. De var mycket uppspelta när de kom tillbaka och de talade sååå mycket om en stor katedral mitt inne i saltberget. Det hade varit en helt enormt stor grotta med många utsirade skulpturer i salt och fanns allt från stora rum till trånga gångar att komma fram i.

Lite rusiga av upplevelsen styrde de mej till en, för att vara i Polen, dyr camping i närheten av Krakow där hundarna kunde springa runt på gröna gräsmattor. Lotta drog iväg efter maten för att tvätta men kom tillbaka med ett stort åskmoln ovanför huvudet för det gick inget vidare och med andra ord det blev inget tvättat i dag. Förenklat gick det till så här: Lotta glad i hågen utrustad med kreditkort och en del Euros stegade in till receptionen för att köpa en tvätt biljett. Det började med att de inte accepterade kreditkort trotts att Tommy en kort stund innan betalat campingavgiften med ett sådant. När sedan Lotta glatt viftade med Eurosedlarna så tittade de ointressant på dom och krävde att det skulle betalar i Polska Zlotys i stället vilket hon givetvis inte hade. Det var bara att bita ihop och utstå den pikanta lukten från deras smutstvätt en natt till.

Under tiden som Lotta förhandlade med receptionisten på campingen runt tvätt biljetten så lyckades Tommy hitta jordfelet som jag fixat till. Jag är faktiskt ganska nöjd för det tog flera dagar för honom att komma på det. Nu berättade Tommy stolt att han lagade det med Lottas syskrin och gladpack. Vad jag gjort har Tommy lovat att inte avslöja för det kommer att användas av andra husbilar jag har pratat med när ägarna inte uppför sig.

Dag två lördagen den 10/6

Transportdag igen och även den här dagen var det på släta och raka motorvägar. Mina förare hade lite bråttom upp till Sopot som ligget en liten bit utanför Gdansk. Men lite bleka för att dom ville/ orkade åka hela vägen upp stannade dom i höjd med Warszawa i en liten byhåla långt ute på landet på ett ställe som är känt för absolut ingenting. Platsen har det uppiggande namnet Bumerang, av vilken anledning går inte att förstå men platsen var riktigt trevlig och jag fick en egen med träd och häckar inhägnad ruta med frigående höns på andra sidan häcken. I närheten fanns även råmande kor så det var en mycket trevlig ljudbild som vi vistades i under kvällen, Lotta och Tommy gick en promenad med hundarna längs med bygatan som är exakt fem hus lång. Men vilken solnedgång vi fick uppleva med en sol som gick ner över de vidsträckta fälten.

Även i kväll skulle Lotta tvätta men här var tvättmaskinen trasig men värdarna var mycket tillmötesgående och frun i huset tog på sig att tvätta våra kläder i deras privata tvättmaskin. Här var det service och inte problem som i gårkväll.

Dag tre söndagen den 11/6

Alla har sovit gott men jag ångrar vad jag skrev i går om trevliga djurljud. Om bara tuppen hade kunnat hålla truten så tidigt på morgonen så hade allt varit perfekt. Han tog ju i så att avloppsvattnet skar sig.

I dag kom vi i alla fall fram till Sopot där vi ska sammanstråla med Ingemar och Ann-Karins husbil. De kommer inte förrän i morgon bitti med färjan från Sverige och tur är väl det för det här var ett fasligt jagande efter en matbutik som var öppen en söndag. Det tog en massa tid och under en timme ställde de mej på en så kallad parkering bland en massa skrotbilar varav en var en likbil. Det blev inget dösnack där inte utan det var dödstyst. (jag ber om ursäkt för Tommy och hans ganska dåliga humor). Nåväl de ökade min vikt med en del kilo till då de fyllde kylen med mer mat samt Tommys öl och Lottas vin. I dag var det lite blåsigt och kyligt för mej som är van vid varmare breddgrader. Får hoppas att det blir bättre i morgon.

Dag fyra måndagen den 12/6

Nu kom det två små fjantiga husbilar med kompisar till Tommy. Att det dessutom är fina i kanten som bara Cartago-bilar kan var hjälpte inte ett dugg, Nej jag vände baksidan mot dem och ignorerade de uppkäftiga spolingarna totalt. Det som sårar mej djupt är att Lotta tjatar om hur gärna hon skulle vilja ha en sån där sprätt till husbil. Det är tur att jag har Tommy som försvarar mej. Nu ska man inte döma personer efter kostymen utan deras ägare var riktig trevliga och efter en massa kramar och ryggdunkande samt försäkran från alla att det var så roligt att träffas igen så tog Tommy och Lotta fram riktig portugisisk champagne och bjöd på, till och med innan de fått upp soltaken. Resten av dagen blev det inte mycket gjort. Tommy och Lotta köpte ännu mera kilo mat som det lastade in i mej och de drog till Sopok centrum för att titta på ett hus som inte hade en enda rak vägg och jag tror bestämt att de drack en öl också.

Nu vet jag inte om ölen gjorde husväggarna ännu krokigare men det var tydligen ett häftigt hus. Jag vet inte riktigt vad som hände på kvällen för de bedragarna drog till en av Cartagosprättarna för att äta och jag tror att de gjorde en rätt son de kallar grilla för det luktade bränt över hela campingen. För att tala om bränt, i dag försökte Lotta elda upp mej. Hon påstår att det inte var med flit men jag är misstänksam efter allt gullande med Cartagobilarn. Nu är det tur att jag inte är ett dugg svartsjuk men de ska akta sig för en gammal ståtlig Dethleffs som jag. Vad hon gjorde var att hon fällde ner spisens glasskiva över en brännare som fortfarande var på vilket gjorde att glasskivan gick i tusentals bitar och det som låg på skivan började brinna. Tur nog så märkte hon det när hon kom tillbaka efter en sväng med soporna och hann släcka allt. När hon frågat Tommy som suttit utanför om han inte hört något så sa han att det nog var något som ramlat i husbilen. Hallå vem är han att lite på?  Senare på kvällen fick jag mera bevis att han är otrogen. Han försökte kväva mig genom att elda en grytvante i ugnen så att hela jag höll på att storkna.

Nej, det var ingen rolig dag

Dag fem tisdagen den 13/6

I dag har det varit lugnt inga mordbränder utan lugna gatan hela dagen. Några drog iväg före lunch för att traska ut på Europas längsta pir medan andra cyklade in till Gdansk. Även kvällen blev lugn då de drog till en restaurang vilket lämnade mig ensam med Cartago-sprättarna. Vi snackades vid och nådde en slags försoning mest för att ägarna är så bra kompisar.

Dag sex onsdagen den 14/6

Så var det dags att dra vidare efter några dagars vila i Sopot. Målat för dagen var att ta sig nära Świnoujście i nordvästra Polen där jag och mina passagerare skall skeppas över till Trelleborg i morgon. Igen var det nya upplevelser och den här gången var det oändliga bokskogar som ger så bra skugga i värmen. Vi tuffade på riktigt bra och kom nästan ända fram innan Lotta med nu van hand styrde in oss på en privat ställplats. Mycket mysigt och rent och bara ett par hundra meter till havet där det intogs öl på en bar. Vi underhälls med musik av ett gäng ungdomar som spelade och sjöng.

Dag sju torsdagen den 15/6

I dag var det färjedag. Jag kördes fram till färjan efter att ha tankats med lite billigare diesel än vad man kan hitta i Sverige. Nu var det inte helt enkelt att ta sig till färjan för Tommy och Lotta missade infarten till incheckningen och jag togs på en ofrivilligt guidad tur i hamnen. Väl på båten guidades jag långts fram vid utfarten så jag kom efter 6 timmars lugn färd över Östersjön av först av alla. Nu hade vi inte så stor glädje av det för här är tullen nitisk och för första gången blev vi stoppade och Tullarna visade speciellt intresse för hundarna och deras pass. Vi vinkades åt sidan där vi fick vänta en stund och eftersom hundarna inte rastats på drygt sex timmar och stod med benen i kors så tog Lotta ut dom för en kort rastning men se det skulle hon inte gjort. Det blev en stundtals högljudd ordväxling mellan en tullare och Lotta som Lotta till synes gick vinnande ur eller var det så att hon högaktningsfullt sket i att lyda?

Med detta var vår resa till Sverige avslutad. Det blev 26 dagar, 10 länder och 650 mil. Mycket har vi sett och upplevt och allt har inte skrivits här utan om ni vill veta mer får ni kontakta Lotta eller Tommy. Jag vet att de blir bara glada om du kontaktar dom.

Att resan i Sverige innehöll en del som att den första Svensk var en ”Ove” som barsk upplyste Lotta om att hundar minsann ska vara kopplade i Sverige eller att det blev spontanbesök till Engelsson i Falkenberg och Gekås i Ullared med stora tomma hål i bankkontot som följd är en annan historia